möten – Retorik.se

Storleken har betydelse

En man, som på fritiden ägnade sig åt amerikansk fotboll, berättade om en mässa där han och en lagkompis från laget stod och serverade fördrinkar. Själv var mannen drygt två meter lång och lika bred och han beskrev lagkompisen som ”lite större än jag”. Jag såg framför mig två jättar med pyttesmå drinkglas i de enorma händerna.

Han beskrev sedan reaktionerna från mässdeltagarna på följande vis, och här fanns ett könsmönster: Kvinnorna ställde sig bredvid fotbollsspelarna och fällde kommenterar som: ”Här flickor, här känner man sig trygg”. Männen däremot ryckte snabbt åt sig drinken och gick en bit åt sidan medan de mumlade: ”Ja, ja med så där mycket skydd på sig så skulle ju vem som helst se stor ut”.

Måns Ols – där dröm möter verklighet

Hade jag bara lutat mig lite till över staketet – bara sträckt ut
armen lite, lite till, så hade jag rört vid det för kvällen
alldeles stilla, spegelblanka vattnet, som låg där så
inbjudande och rogivande och inramade en fantastisk middag,
en oförglömlig kväll. Och då, just då, visste jag att hit måste jag
ta henne – det här måste hon få se, det här måste hon få
vara med om, det här måste hon få uppleva; stillheten, dofterna
och den obeskrivliga utsikten. Hur fantastisk den här kvällen än
var, så skulle den ändå snart överträffas – den dag som hon skulle
komma hit, hon som skulle bli min. Fast jag fortfarande var där
längtade jag redan dit igen. Precis innan solen skulle säga godnatt
begav jag mig hemåt den där ljumma sommarkvällen, med en stilla
längtan och önskan om att snart få vara tillbaka här igen – där dröm
möter verklighet, där Långforsens strand möter Måns Ols …

Patrik Ohlsson

Det är inget fel på stolarna

Det är eftermiddag och konferensgästerna har suttit riktigt illa under förmiddagen (stolarna är nämligen ihopsatta i trånga rader). En konferensgäst går till tjejen i receptionen för att framföra detta.

– Stolarna är rätt obekväma…

Svaret kommer lika hastigt som aggressivt:

– Det förstår jag inte. Det är ingen som klagat förr, folk brukar tycka om dem. Det är Lammhults och vi kommer INTE att köpa nya!

Utan att få ur sig ett ord, för vad svarar man på sådant, går konferensgästen tillbaka till sin grupp. Service är svårt tänker vi som får höra vad konferensvärdinnan svarade, fast hon kanske bara var överhettad så här på den första riktiga sommardagen.

Berättat för Erik Mattsson

Vardag i Vansbro

Ett litet samhälle i Dalarna som lever upp om lördagarna då resenärerna till och från Sälen stannar för att tanka. Systembolag, apotek, ett fik och Gunde Svans konferensanläggning i de gamla lokstallarna. Ingen mördande konkurrens om invånarna kvällstid alltså. Denna kväll visar bion i kommunalhuset Al Gores En obekväm sanning. Hösten har varit strösslad med väckarklockor om tillståndet för vår planet. I alla tänkbara kanaler har de ringt i form av grafik över hur fort glaciärerna smälter, hur mycket energi som krävs för att hålla apparater på standbyläge, hur många ton koldioxid en flygning till London kräver. Biografföreningen erbjuder invånarna att gå på djupet i frågan. Ledamöterna i miljönämnden har av sin ordförande blivit ombedda att se filmen som bara visas en kväll. Ridån går isär. I den 320 platser stora salongen sitter sju personer. Ett par ledamöter, några gymnasielärare och min pappa – som ringer efteråt, lite bekymrad över grannarnas ointresse. Men vem vet, de kanske var hemma hela högen och bytte ut sina oljepannor mot flis. Man ska vara varsam med att dra växlar, men nog var det många icke tagna chanser?

Marit Larsdotter