Det är morgon och pojkvännen har just glatt sprungit i väg till jobbet. Vad han ännu inte vet är att hon hittat det slutgiltiga beviset på att han faktiskt håller sig med en flickvän till.
Ilskan finner inga gränser. “Den jäveln” är det enda hon kan tänka, “den jäveln”. Så får hon en idé: hon drar ut lådan med hans dyra kalsonger; hon tar upp ett par och sätter sedan saxen i resåren. Metodiskt klipper hon sedan sönder kalsongerna en efter en, medan tårarna rinner ner för kinderna. Då hon slänger ännu ett av alla snytpapper ser hon plötsligt räkskalen från gårdagens räkfrossa i sophinken. Nu får den djävulusiska idén.
Hon ser sig om i lägenheten och blicken fastnar på mellanrummet mellan tröskeln och golvplankorna. Hon trycker ned ett par räkskal som smidigt glider ned och blir osynliga. Då får hon syn på tavlorna som en av hans tidigare flickvänner målat. Hon lyfter ned dem och fäster sedan omsorgsfullt ett par räkskal bakom varje tavla. I ren ilska drar hon sedan ut den tunga frysen och häller ut den sista högen räkor där.
Därefter lämnar hon hans lägenhet för sista gången, nästan lycklig.