En pirat är ”en person som olagligt eller utan tillstånd eller dylikt utövar en verksamhet”, enligt Svenska Akademiens ordlista. För någon med många timmars barnboksläsande bakom sig har ordet pirat något fantasifullt, äventyrligt och lite lekfullt över sig. Tröjor med piratflaggemönster finns att köpa i alla barnklädesaffärer du kan tänka dig. Kontrasten blir skarp mot de nutida piraterna, unga somaliska män utanför Afrikas kust, som med skarpladdade vapen kapar gigantiska oljetankers, kidnappar och skjuter folk som kommer i deras väg – och kräver stora lösensummor för att släppa dem levande. Den riktiga nutida piraten är en desperat människa som ser våld som vägen till makt, bort från fattigdom och elände.
De svenska piraterna är av en annan sort. Frågan är hur de de piraterna resonerar när de ”olagligt eller utan tillstånd utövar sin verksamhet”? I den kristna tidningen Dagen intervjuas en av dessa, baptisten Björn som sitter med i Piratpartiets ledning. Kan man vara kristen pirat frågar tidningen och baptisten Björn svarar: absolut. Tidningens journalist frågar i artikeln hur BB ser på budordet ’Du ska inte stjäla’? Baptisten Björn: ”Upphovsrättsintrång är ett brott i dag, men det är inte stöld. Det är två helt olika lagar. Att stjäla ska man inte göra. Det är ju obehagligt. Och kopiering är inte stöld.” Piratpartiet och The Pirate Bay ägnar sig alltså inte åt olagligheter utan åt att ”utan tillstånd eller dylikt utöva en verksamhet”, om vi tolkat deras uppfattning rätt.
Undrar också vad Piratförlagets ägare Jan Guillou och Liza Marklund tycker om att ordet ordet pirat i Sverige idag främst förknippas med folk som inte tycker att upphovsrätt är något att visa någon direkt respekt för? Förlagsnamnet signalerar idag något annat än vad det gjorde 1999 då det som en uppstickare i en förlagsbransch med några styrande jättar var ett friskt alternativ, som stod på upphovsmannens/författarens sida.
(april-maj)