Ordet på allas läppar, åtminstone om man vill vara politiskt feministiskt korrekt är: könsmaktsordning. Eller heter det kanske könsmaktordning? Så nytt är ordet att det ännu inte hittat in i Nationalencyklopedin och tills dess är det väl fritt att använda det lite som man vill, för att beskriva något som man inte uppskattar.
Dessutom låter ju ordet i sig kraftfullt, negativt och strukturellt, på ett – vågar man skriva det – nästan manligt vis. Vem skulle kunna försvara en könsmaktsordning?
(augusti 2005)