Vid ett kommunalt vattenverk går larmet om att ett stort rör sprungit läck kvällen före julafton för ett par år sedan. Två gubbar kallas ut med “lilla grävaren” och inser efter nån timmes grävande i snöslasket och med det isande vattnet runt stövlarna att deras grävare inte kommer att duger för det här jobbet. Just då gubbarna inser att det inte blir nån julefrid i år, dyker den dam utanför vars hus man grävt gropen upp. Hon ser inte vidare glad ut:
– När blir det färdigt, frågar hon, det är ju skamligt att ni ska hålla på med detta just nu. Ska man inte ens kunna koka sin potatis?
Gubbarna tittar upp, och den ene av dem surnar till ordentligt. Jag slänger kärringen i gropen och skottar över, tänker han, men det han säger förvånar honom själv; för med lugn röst säger han:
– Kanske damen skulle kunna steka sin potatis istället, för el har vi ju.
Denna berättelse använder man än i denna dag inom förvaltningen som ett exempel på vad man menar med att vara kundorienterad.
Uppsnappat av Erik Mattsson