Kategori: möten

En man, som på fritiden ägnade sig åt amerikansk fotboll, berättade om en mässa där han och en lagkompis från laget stod och serverade fördrinkar. Själv var mannen drygt två meter lång och lika bred och han beskrev lagkompisen som ”lite större än jag”. Jag såg framför mig två jättar med pyttesmå drinkglas i de enorma händerna.

Han beskrev sedan reaktionerna från mässdeltagarna på följande vis, och här fanns ett könsmönster: Kvinnorna ställde sig bredvid fotbollsspelarna och fällde kommenterar som: ”Här flickor, här känner man sig trygg”. Männen däremot ryckte snabbt åt sig drinken och gick en bit åt sidan medan de mumlade: ”Ja, ja med så där mycket skydd på sig så skulle ju vem som helst se stor ut”.

Hade jag bara lutat mig lite till över staketet – bara sträckt ut
armen lite, lite till, så hade jag rört vid det för kvällen
alldeles stilla, spegelblanka vattnet, som låg där så
inbjudande och rogivande och inramade en fantastisk middag,
en oförglömlig kväll. Och då, just då, visste jag att hit måste jag
ta henne – det här måste hon få se, det här måste hon få
vara med om, det här måste hon få uppleva; stillheten, dofterna
och den obeskrivliga utsikten. Hur fantastisk den här kvällen än
var, så skulle den ändå snart överträffas – den dag som hon skulle
komma hit, hon som skulle bli min. Fast jag fortfarande var där
längtade jag redan dit igen. Precis innan solen skulle säga godnatt
begav jag mig hemåt den där ljumma sommarkvällen, med en stilla
längtan och önskan om att snart få vara tillbaka här igen – där dröm
möter verklighet, där Långforsens strand möter Måns Ols …

Patrik Ohlsson