Jag började på den andra sidan, på landskansliet, kring 1967, med körkort, socialmål. civilförsvar, överexekutor och annat.
Första dagen kom jag väldigt tidigt, omkring halv åtta. Inte en käft var där, på Slottet i Örebro. Jag letade mig upp och hittade rätt avdelning och rätt kapprum. Var ska jag hänga min rock, undrade jag. En del galgar var märkta med namn, dom undvek jag. Längst in blir nog bra, tänkte jag. När det var lunch och jag skulle hämta min rock fick jag en klapp på axeln och min sektionschef, förste länsassessorn Johansson sade:
– Unge man, det där är min galge. Jag har hängt där i 25 år och det tänker jag fortsätta med.
Det visade sig att man hängde kläderna i lönegradsordning. Förste länsassessorn längst in – där jag hade råkat hänga min rock – sedan länsassessorn, förste länsnotarien, länsnotarien, länsassistenten, förste landskanslisten osv. osv. ned till yngsta skrivbiträdet. Jag som var extra landskanslist, skulle ha hängt min rock nånstans i mitten.
Berättat av Björn Thärnström i boken “Byråkrater berättar”