På senare tid har det könsneutrala tänkandet fått ett allt starkare genomslag. Senast i raden är Vägverkets nya Herr Gårman-skyltar, som i ny version blivit Fru Gårman. Denna satsning är ett kraftfullt slag i luften, har en del hävdat och ett löjets skimmer har lagt sig över den nya satsningen. För vad väntar runt hörnet? En helt könsbalanserad skyltflora, där det finns båda manliga och kvinnliga byggarbetare på skyltarna för Vägarbete pågår eller både män och kvinnor som håller sina barn i handen på skylten som markerar gångväg? Vad som egentligen är löjligt med att skyltarna avspeglar verkliga situationer – med både män och kvinnor – är väl i det större perspektivet egentligen ganska svårt att förstå.
Den nya skyltfloran längs våra vägar är för övrigt en historia för sig. Nyligen har vi begåvats med nya hastighetsgränser och därtill hörande skyltar. Nu för tiden får du på vissa sträckor köra de exotiska hastigheterna 40 km/h och 60 km/h, till exempel. Detta medför i praktiken att du som trafikant tvingas att försöka ta in ännu mer information för att korrekt kunna läsa av trafiksituationen. Detta är motsatt väg mot den gängse pedagogiken för att få folk att förstå och ta in mycket information – att förenkla och renodla. För att ytterligare spä på informationsflödet har man på bred front börjat använda blåa så kallade anvisningsmärken med texten Max 30 km/tim. Dessa ska dock inte tolkas som att det är maxgräns på 30 km/h där, utan att det rekommenderas att du kör max 30 km/h. Det är dock fullt lagligt att köra 50 km/h, vilket den vanliga trafikskylten ofta visar i nära anslutning till den blå skylten. Förvirrat? Skyltinflationen stiger.
(oktober 2008)