Som pappaledig var jag ofta och handlade i min kvartersbutik. Vid ett tillfälle hade jag glömt någonting i mejeridisken och lämnade för en kort stund vagnen med min sovande dotter medan jag sprang tillbaka. När jag sedan återvände stod en kvinna på vakt vid barnvagnen. Hon tittade uppfordrande på mig som om hon bad om ett tack nu när hon tagit hand om mitt lilla barn. Jag log och förklarade att jag bara skulle hämta lite mjölk. Kvinnan frågade ”Vad heter han?” och det var då jag insåg mitt fatala misstag. Jag hade nämligen färgkodat mitt dotter fel. Dagen till ära hade hon ljusblå, ärvda kläder och när jag sedan svarade: ”Hon heter Fina”, var det som om något brast hos kvinnan: ”Det är ingen ordning på någonting nu för tiden”, nästan skrek hon medan hon satte fart mot utgången.
Konsten att övertyga