Hade jag bara lutat mig lite till över staketet – bara sträckt ut
armen lite, lite till, så hade jag rört vid det för kvällen
alldeles stilla, spegelblanka vattnet, som låg där så
inbjudande och rogivande och inramade en fantastisk middag,
en oförglömlig kväll. Och då, just då, visste jag att hit måste jag
ta henne – det här måste hon få se, det här måste hon få
vara med om, det här måste hon få uppleva; stillheten, dofterna
och den obeskrivliga utsikten. Hur fantastisk den här kvällen än
var, så skulle den ändå snart överträffas – den dag som hon skulle
komma hit, hon som skulle bli min. Fast jag fortfarande var där
längtade jag redan dit igen. Precis innan solen skulle säga godnatt
begav jag mig hemåt den där ljumma sommarkvällen, med en stilla
längtan och önskan om att snart få vara tillbaka här igen – där dröm
möter verklighet, där Långforsens strand möter Måns Ols …
Patrik Ohlsson